Snart är den över. Snart står vi där på skolavslutningen i nian, redo för att kasta upp hattarna i luften och kanske för en stund vara glada, men för att sedan inse att detta betydde slutet för oss som klass. Vi måste splittras, och dagen är kommen.

Ni betyder så himla mycket för mig att det är svårt att beskriva. Ni får mig att må bra, skratta, vara glad, tänka om, tänka klart, kämpa, och jag älskar er så. Våra minnen är oslagbara. Minns ni de gånger i 6:an på vintern då vi spelade fotboll hela klassen, och alla halkade hela tiden? Minns ni spring fair då vi gräddade våfflor ute i spöregnet? Eller sleepovern i 7:an då vi såg på Död snö och skuttade runt i skolbyggnaden och klättrade på skåpen? Grillkvällen vid lillsjön? Den underbara klassresan till Gotland? Hur vår vänskap blev starkare och starkare för varje år som gick, och som nu är riktigt stark? Jag vill så gärna uppleva allting igen, med er.

Jag tänker ta vara på VÅR tid, vår sista tid tillsammans, vårt sista år som klass. Inte bara som klass, utan som grupp, som team! För ni är guld värda, allihopa. Var och en. Ni har gjort mig till en bättre människa, och jag kan aldrig tacka er nog! 

Jag älskar er ♥